KRAV-märkt grisgård i Skåne: mitt besök på Klambylid

Ägarna Rickard och Gunilla tillsammans med en medarbetare på Klambylids KRAV-märkta grisgård i Skåne.

Jag vet inte vad det är med grisar som är så fascinerande men jag ÄLSKAR dem! 🐷 De är glada och verkar nyfikna, ser dessutom väldigt klämgoda ut... ja ni fattar. Hade jag kunnat ha en gris som husdjur så hade jag nog tyckt det var kul.

Iaf... Jag köpte förra året en sommarstuga i Skåne. Jag behövde en plats på jorden där jag kunde känna mig som mig. Ni vet ju hur jag har gaggat om detta med ”hets och stress” osv men det finns ju på riktigt och det är hemskt otrevligt.

Anyway…på mina promenader och löprundor passerar jag grisar. Små grisar. Stora grisar. Och jag äääälskar ju... 

Rickard, the man of the hour aka Da Bonde (han är så bra va och det säger jag inte bara, utan han är BRA, på riktigt) driver tillsammans med sin fantastiska fru Gunilla och deras två urgulliga anställda tjejer en grisgård. En KRAV märkt grisgård.

Gunilla och Rickard från Klambylid tillsammans med medarbetaren Tova.

Gunilla, Rickard och Tova (Ebba saknas)

Varför ville jag besöka en KRAV-märkt grisgård?

Hmmm tänkte jag. Undrar om jag som älskar grisar så mycket inte skulle kunna få komma och göra ett studiebesök? Jag kan ju INGENTING om grisar. Men jag vill så gärna veta mer.

Så jag googlade på KRAV märkta grisgårdar och tappade hakan. Det finns bara runt 20 producenter i hela Sverige som håller på med ekologisk/KRAV grisuppfödning. De har till och med en förening tillsammans som heter Jord på trynet. JORD PÅ TRYNET?! 🥹 Kan vara det gulligaste föreningsnamnet någonsin?

Och bara ungefär 1 procent av Sveriges grisar är KRAV märkta. En procent…. DÅ blev jag intresserad på riktigt.

Varför är de så få? Vad skiljer en vanlig grisgård från en KRAV märkt? Vad krävs? Hur lever grisarna? Vad äter de? Hur funkar allt? 

STACKARS Rickards, Gunillas, Tovas och Ebbas öron 😂 Häng med här så ska ni nu få se...

En hand gräver i grisarnas foder bredvid texten KRAV på Klambylids grisgård.

Så lever grisarna på Klambylid

För det första. På Klambylid finns ungefär 180 suggor och här föds runt 4 500 grisar upp varje år. Och jag hade nog någon slags föreställning om att alla grisar gick runt lite överallt tillsammans. Nääää. Det finns ett helt SYSTEM. Gården är uppbyggd i olika avdelningar och grisarna flyttas mellan dem beroende på var i livet de befinner sig.

Var tredje vecka är det dags för 24 suggor att grisa. Ja, ”grisa” heter det när en gris föder kultingar. Det visste inte jag heller. De flyttar då till en särskild avdelning där de får sina små. Ungefär 12 kultingar per sugga.

Och sedan får kultingarna vara med sin mamma. På Klambylid diar de i sex veckor istället för fyra. Under tiden flyttar mammorna och kultingarna vidare tillsammans, ihop med de andra mammorna och deras små, genom gårdens olika avdelningar. Kultingarna växer, börjar äta mer själva och till slut är de redo att klara sig helt utan mammas mjölk.

Och NU kommer en av alla grejer jag lärde mig som jag fortfarande tycker är helt otrolig. När kultingarna slutat dia tar det ungefär FEM DAGAR innan suggan blir brunstig igen. Fem dagar?! På't igen bara! 🤪

Sedan har vi de unga honorna. När de börjar bli könsmogna och brunsta, ungefär vid sju månaders ålder, får de vara inne tills de är inseminerade. Och jag tänkte såklart: Varför då? Stavades VILDSVIN 😂 För tydligen är inte vår mänskliga plan för vem som ska bli pappa särskilt intressant för en brunstig gris om det dyker upp ett vildsvin utanför. Det här är kunskap jag inte visste att jag behövde i mitt liv 😜

Grisar och en stor sugga på Klambylids KRAV-gård i Skåne.

Gården som ett kretslopp

Allt hänger ihop här... det finns en röd tråd i precis allt de gör.

Det här är inte bara en plats där man har grisar. Det är en gård. På riktigt. Marken ger grödor. En del blir mat till grisarna. De odlar bland annat spannmål och åkerböna till foder och har egen halm. Grisarna äter. Halmen används hos grisarna. Grisarna ger gödsel. Gödseln går tillbaka till marken. Och på marken odlas det igen. Runt, runt ♻️

Det är så självklart när någon visar det för en och samtidigt så himla fint. Och samma tänk finns i resten av gården. Solpaneler på taken. Elbil. Att försöka använda det man redan har och låta så mycket som möjligt ingå i samma kretslopp. Jag ÄLSKAR sånt.

Vad innebär KRAV för grisarnas vardag?

Men den stora skillnaden med KRAV handlar förstås också om själva grisarna. De får vara UTE. Böka. Leta efter mat. Gå på bete. Äta klöver. Rulla runt och gyttjebada, vilket för övrigt inte är grisar som är ”smutsiga”. Det är ett helt naturligt beteende och bland annat ett sätt för dem att svalka sig. De får helt enkelt göra väldigt mycket av det som en gris är byggd för att göra.

Och när man står där och tittar på dem så fattar man. De undersöker ALLT. Trynen ner i marken. Någon kommer fram för att kolla vem man är. Nafsar lite… Någon annan har fullt upp med något oerhört viktigt som tydligen finns under en grästuva. De är så otroligt nyfikna. Och väldigt, väldigt klämgoda 😂🐷 (jaaaaa jag fick klämma och gosa)

Läs mer om KRAV-märkt griskött och djurvälfärd på KRAVs webbplats.

Mer arbete, fler krav och många frågor

Sedan ska man inte romantisera det heller. Det här är en grisgård. Grisarna föds upp för att bli mat. Men just därför tycker jag att det blev ännu mer intressant att få se hur mycket det faktiskt spelar roll hur livet ser ut fram till dess.

För KRAV innebär fler krav. Mer mark. Mer arbete. Grisarna ska kunna komma ut och få utlopp för sina naturliga beteenden. Fodret och odlingen omfattas också av regler. Och plötsligt började den där siffran från början kännas ännu mer intressant. 0,1 procent. Varför är det så lite? Vad kostar det att göra på det här sättet? Vad krävs av bonden? Och är vi som konsumenter beredda att betala vad det faktiskt kostar?

Det var ungefär här mitt lilla: ”Hej, jag älskar grisar och undrar om jag får komma och titta?” ...hade utvecklats till ett fullskaligt förhör 😂

Grisar på Klambylid, en KRAV-märkt grisgård i Skåne.

Men jag tycker sådant här är SÅ intressant. För bakom den där förpackningen i mataffären finns ju allt det här. En sugga. Tolv små kultingar. Sex veckor tillsammans. En bonde som går upp på morgonen. Åkrar som ska sås. Foder som ska odlas. Halm som ska in. Grisar som ska ut. Stängsel som ska hålla både grisar inne och kärlekstörstande vildsvin ute 😝😂 Och ett helt kretslopp som måste fungera.

Från grisälskare till större respekt

Jag åkte till Klambylid för att jag älskar grisar och ville lära mig lite mer. Jag åkte därifrån med en helt annan respekt för både djuren, maten och människorna bakom den. Och ungefär 784 nya frågor…

Stackars Rickard och gänget. Jag kommer tillbaka 🤪😂🐷♥️

 

Blogginlägg